malinteresia

Jag gick förbi ett fönster ur mitt förflutna idag.
Det känns som ur ett annat liv, då jag pulsade i snön.
Jag drömde mig bort för en sekund.
Sedan knackade verkligeheten åter på dörren.
Men utan att vänta på svar så smäldes den upp i mitt ansikte.
Ändå var det inte mitt näsben som krossades,
det var mitt hjärta.

Du stormade in, tog allt som fanns kvar,
släckte allt ljus och stängde sedan varsamt efter dig.
Kollade inte ens åt mitt håll.
Jag satt ensam kvar på golvet i mörkret,
med blod droppandes från både näsa och hjärta.
Tanken slog mig: hellre knytnävsslag i magen
än dörrar som flyger upp i näsan.