malinteresia

regn som dränker båtar så väl som sinnen sjänker mig lugn i denna, allt för tidigt komna höst. och kanske hade han rätt den där pojken som jag känner, för han sa en gång, flera gånger på samma gång att 'malin, du passar i regn' och just då höll jag inte med honom, för jag har alltid trott att jag passar bäst i norrsken. men jag börjar tro att han hade nog rätt trots allt. och han vet hur jag alltid har gjort mig ovän med kvarter här hemma som envisas med att äga gator utan slut, bara för att låta mig vandra evighetslångt i mina tunga skor. men på senaste tiden så har de där gator som jag har känt hela mitt liv börjat röra sig som rullband under mina blyfyllda sulor och jag behöver inte gå fortare eller mer än förut, för de tar mig ändå så mycket längre nu än då. och jag vet inte varför allting är annorlunda när allting är precis detsamma, men just nu andas jag i takt med en molnfylld himmel som gråter glädje och framtid med mig och bara därför ska jag göra vad jag gör bäst och fly lite till, fast inte så mycket från, utan mera liksom .. - till.