jag läste en gång en novell som handlade om oss
gör mig hel och gör det fort.
jag går sönder.
håll hårt, håll hårt,
låt mig veta att du vill hålla kvar.
tyck om mig,
så som ingen någonsin tyckt om någon annan.
vi är ju annorlunda, eller hur?
viska kärlek i mina öron och stryk håret ur mitt ansikte,
spika fast självklarheten
- i min hand när den vilar tryckt i din,
- i våra blodiga inre som blöder för varandra.
skratta och säg att det gör ingenting,
- när jag inte kan ge dig någonting mer än allting,
- när jag inte kan ge dig någonting mindre heller.
torka mina tårar och krama bort mitt onda,
tänk på mig, dröm om mig,
låt mig vara allt det där som du någonsin
kan komma att behöva.
ge mig dubbla täcken och en filt, och pussa mig
leende i pannan när jag har försovit mig för sjuhundrade
gången och missat bussjäveln som aldrig väntar.
snälla, vänta på mig.
snälla, älska mig.
Kanske inte på begäran, men skulle inte du kunna skriva något mera vackert eller bara måla en tavla med dina ord som jag mitt ego skulle kunna dränka mitt usla liv i nu när allt är åt helvete.
Fan vad bra du skriver är riktigt imponerad