Ingen vet, inte jag heller.
Jag har inte berättat för någon, det är som min egen lilla hemlighet.
Jag tror säkert att någon skulle finna det hela intressant,
men det känns bäst som det nu är. - Ingen vet.
Det känns tomt. Jag vet inte varför, men det bara känns så.
Nästan som att jag tappat en bit av den jag varit.
Det kanske är så det fungerar; för att vinna något, måste någonting
annat offras. Det känns meningslöst nu. Jag vet inte vad det är med mig.
Jag är inte samma längre, det är ingen hemlighet.
Inte för mig i alla fall, jag vet. Du kommer nog aldrig riktigt att förstå.
Det är kanske för mycket att ta in. För mycket att se.
Men jag hatar verkligen när du inte förstår. Jag känner mig så ensam.
Förut kunde jag hantera den ensamheten, nu blir det bara tomt.
Jag ville betyda någonting, jag ville vara bra. nu vet jag helt enkelt inte längre.
