malinteresia

Ibland undrar jag om du kan se det jag ser.
Jag undrar om du verkligen förstår, verkligen vet.

Vi förändras ständigt, hela tiden, utan att tänka på det.
Vi lär och lever, om vart annat och tumlar runt i vår egen existens.
Jag vill gripa fast tiden, hålla den, äga den. För om jag
bara kunde hålla tiden stilla, så skulle jag kanske kunna se dig.
Se dig som du är, som du var, om så bara för ett ögonblick.

Jag vet att du finns där, hela tiden - både utanför och inne i.
Men någonstans på vägen försvann det äkta,
det plågsamt riktiga, det så avbeväpnat nakna - bara borta.
Vi gick vilse, på varsitt håll och när vi väl hittat hem igen,
var ingen av oss de vi hade låtsas vara innan.

Tiden hade gripit oss, hållt oss, ägt oss - precis som den
alltid gör, utan att vi ens reflekterar över det.