malinteresia

Jag drömde nyss en dröm,
en dröm som kunde ha varit en film.
Vi låg i en hög av gamla tidningar, med benen i luften och läste hög för varandra.
Meningar vi själva skrivit, dikter på konstiga språk - bara för att vi kunde.
Det var mörkt, men vi mådde bättre än aldrig förr.
Vi hällde sand på brända cd-skivor medan ett skellet dansade med våra sinnen.
I min dröm fanns inget rätt och fel och jag vet inte ens vem av oss som var jag.
Jag fanns nog i båda två, fast ingen av oss egentligen existerade överhuvudtaget.
Texten vi läste var bekant på något vis, så vi läste aldrig fel.
Allting var rätt, bara för att jag sa så.