igår är bortglömt, imorgon.

En ny dag. Tiden rörde på sig, igen.
Jag står stilla, ser hur den rör sig.
Framåt. Tiden går aldrig bakåt.
Den vänder sig inte ens om och tittar
tillbaka på allt den lämnat.
Jag undrar om tiden glömmer.
Jag undrar om jag glömmer.

- Kanske imorgon, vi får se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0