ordinary people

Vi tappade bort det viktigaste någonstans på vägen.
Sökandet hjälper inte längre, det är borta.
Vinden kanske tog det, och hur som helst så blåser den
inte förbi oss längre.
Och mörkret hjälper inte heller,
ändå är det så tilltalande och vackert,
precis som det vi tappade bort.
Jag vet inte, helt ärligt.
Jag vet inte.
Man måste hålla hårt, för att lyckas hålla kvar.
Vi släppte taget båda två.
Jag älskar dig, villkorslöst.
Men vi kan inte fortsätta, inte förrän vi hittat det vi tappat.
Inte förrän vi hittat vad vi saknar.
inte förrän vi hittat oss igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0