vägar till himlen
Jag vill inte tro att livet är en väg.
Jag vill tro att livet är mer som en himmel.
Vägar måste följas, vägar går bara att
svänga av om man hittar sig en ny,
och då är man ju fortfarande på en väg.
Det är bara det att det är en annan.
I himlen kan man flyga fritt, välja själv.
Fast nu slår det mig att jag har ju inga vingar.
Om livet var en himmel skulle jag nog mer,
bara falla genom det..
Kanske är så det är, man faller och faller,
och när livet väl är slut, då landar man.
Det slår mig att himlen hör efterlivet till,
om man nu varit en god människa vill säga.
Så livet kanske bara är en väg trots allt,
som knyts ihop med andra vägar där vi går,
där vi då och då möts och där vi ibland svänger.
I så fall tror jag att jag nu har svängt, utan att
vänta på en korsning.
Jag tror jag lämnat min väg, utan att hitta en ny.
undra om man möter människor utanför
livets nätverk också..
