vem vet?

Det ringer inte.
Jag vet inte om jag ens vill att det ska ringa,
men tanken håller mig ändå vaken.
Jag försöker att inte blunda, men ögonlocken faller
allt tyngre för varje gång.
Det ringer inte.
Om man nu inte räknar tjutet i mina öron,
det som inte gett sig av på fyra, långa år.
två är också långt, men sex ännu längre.
Jag vet inte hur man räknar rätt..
Jag vet inte om det är fel, eller om jag inbillar mig.
Borde det inte ringa?
Det här är nog inte vad jag hade väntat mig.
De sagda orden räcker inte till,
de skrivna är överflödiga.
Vi representerar varsitt.
uppdelade.
Det kommer aldrig bli helt rätt, det här.
Jag sover själv i natt.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag är så glad att jag hittat din blogg, så glad att du skriver så underbart bra - och att jag äntligen förstår. Jag ville att du skulle berätta, men ibland är det svårt. När jag läser dina ord förstår jag, utan att du berättat. Inte direkt i alla fall. Jag är med dig. Jag älskar dig.

2008-03-08 @ 21:39:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0