you and i
Och kanske var det dumt av mig att inte stanna upp.
Tiden rann ifrån mig och vi fastnade på nytt.
Jag lät livet leva sig självt.
Kylan biter fast och håller om.
Den håller så hårt att kinderna färgas röda.
Stjärnorna för oss in i natten,
bort från alla andra och närmre varandra.
Du har hjärtat utan på, jag vet inte ens om mitt finns.
Natten är så fridfullt att ingen vågar bryta tystnaden.
Besluten lämnas till mig för att bli tagna
och orden ekar i hela mig.
"Vi vandrade din väg, andades din luft, såg, lyssnade
och älskade genom dig. Nu är det upp till dig".
Livet sprang ikapp och slog omkull mig.
Det enda som finns i mina tankar är ett hårt och stadigt grepp,
någonting jag minns, nästan som ur en dröm.
Jag viskar de enda ord jag hinner innan rösten dör bort,
"Håll mig kvar".
