malinteresia

Här skriker de tysta rummen efter innehåll och 
jag öppnar fönster för att väggarna inte ska spricka.
Här stannar vi i sängen hela dagen bara för att alla
måsten ska försvinna. och jag tänker på den gången
när du sa att så kan människor göra på söndagar.

Här har radion stått på sedan någon gång igår,
men ingen orkar längre lyssna på vad som spelas.
Här känns dagen som en dålig film med kassa repliker
och jag gråter floder för att vackra ord egentligen inte finns.
Stuprännorna gråter de med, men bara för att dagen är grå.

Här tänker jag för mig själv att himlen kollar alla på ibland,
det gör oss nog lite mindre ensamma, det tröstar.
Sedan tänker jag att människor är också bra att titta på,
men jag väljer oftast himlen,
bara för att den inte kräver någonting tillbaka.

Bara för att den alltid finns här på mina söndagar.