malinteresia

Och sen skrek jag
för allt som ingen vill veta av,
för allt som jag inte vill berätta,
för allt som du inte förstår,
och allt som du inte kommer ihåg.
För att allting är så lätt för dig,
och för att det svåra lämnas till mig.
Jag skrek för att jag höll på att spricka,
för att det aldrig kommer försvinna.
Och så grät jag
bara för att allting egentligen är mitt fel,
och jag egentligen kan skylla mig själv,
bara för att jag ville hitta rätt.
Och sen slutade jag andas
i ett ögonblick,
bara för att.