malinteresia

och så flyttar mitt samvete till ett annat land, ett vackert land. jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. jag antar att saken inte heller blir bättre av att samvetet tar med sig många av ännu fler hemligheter och tankar, mitt bästa bollplank och en allt för god vän. ja, mitt samvete flyttar till ett annat land medan jag stannar kvar, som alltid. men jag är så glad att hon slapp undan, att hon klarade av att bryta mönstret, mönstren. de allt för invanda. och visst kan det kännas sorgset till och från. ja, jag klarade inte ens av att se henne i ögonen när vi sa 'hejdå'. men på något vis känns det ändå som att jag kommit ett steg närmre min framtid genom hennes.
och hon finns kvar, kommer alltid göra. men mest genom att ge sig av. hon lämnar evighetsgatorna i våra kvarter, för hon vet, jag vet att hon är värd så mycket mer.

så spring, spring, spring, stanna aldrig upp förrän du är nöjd. och nöj dig aldrig.
- hejdå, på återseende. ♥