han älskar henne aldrig mer än han gör när hon gråter
han torkar aldrig hennes
tårar
låter dem istället rita kartor
över hennes person
alla likadana,
ingen den andra lik
en oändlighet av
floder
och berg
och vägar
som alla leder honom
lite närmre henne.
men
sedan ser han knappt
åt hennes håll
när kinderna är torra
och ögonen åter lyser gula
bara för att han vet
hur lätt det är
att gå vilse.
Kommentarer
Trackback
