dom som kom undan

ögonfransar
som faller
jag har slutat önska.
du kan önska för oss båda två.
människor lider
jag ser det i deras ögon
ser det i trasiga knän
och ensamma smilegropar
i knutna nävar.
för vissa är det så lätt
att blunda
jag sluter ögonen men ser ändå
räknar ryggkotor långt in på natten.
har du någonsin sett
dig själv?
vi sparar smärtan men
glömmer var den kom från
tappar bort oss själva
för att hålla kvar 
andra
är det konstigt att vi aldrig slutar 
på första plats?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0