malinteresia

jag läser i den lokala tidningen om hur sexton personer avslutade sina liv i veckan, på en skola i ett land jag aldrig varit i. jag kommer på mig själv med att hålla andan. bara för att det är vad alla borde göra. bara för att mitt köksbord och mina väggar och det kalla, vita utanför gör detsamma idag. men det slår mig också att denna artikel är bara en av andra. och för mig är det helt oförståeligt att inte hela tidningen, alla tidningar, handlar om detta.
ingen annan nyhet känns värdig att dela dag med denna. men å andra sidan så borde veckans resterande dagar handla om hur vi ska stoppa krig eller rädda svältande barn eller kanske vår planet, från oss själva. så är det inte, och jag har vant mig. det har vi väl alla. Under "ungdomar som dödar ungdomar och eggar andra till att göra likadant" så kan man läsa om hur svenskar klättrar på "rikast i världen-listan" och med ens så har vi normaliserat, accepterat och låtit det onda ta över. känner ni inte hur vi, gång på gång låter det äga oss..?