malinteresia

han, pojken som tog uttrycket "skratta bort det onda" till helt nya höjder har börjat le på riktigt. han gråter nog också. inte så att någon ser, men i sin ensamhet.
för nästan prick ett år sedan så lånade jag honom en bok som kunde ha handlat om honom. den var det finaste jag hade. pojken läste aldrig boken. lät den ligga.
och det är inte så att jag träffar honom speciellt ofta längre, nästan inte alls faktiskt. men för några dagar sedan så gav han mig ett av alla sina leenden sedan förklarade han för mig att han hade börjat läsa min bok. sin bok.
sa att han hoppades att jag inte hade lånat den på biblioteket, för i så fall så var jag sen med inlämningen.. jag log, för han får en alltid att bli lite gladare än vad man var innan. 
han fick mig att tänka på hur livet är oförutsägbart, hur man aldrig ska ge upp.
för ja, pojken som tog uttrycket "skratta bort det ond" till helt nya höjder för ett år sedan, han som log sig genom sorg och nästan försvann i den till slut, han har börjat le på riktigt igen.

som jag har saknat det.