en helt vanlig dag

och jag stirrar rakt in i ögonen på flickan som gav bort sin dröm för pojkens. ser hur hon ler när han ler, gråter när han gråter och lever när han också behagar att göra så. och som så många andra så misstog hon det för kärlek. trodde att för att älska honom så var hon tvungen att forma alla sina linjer efter hans. glömde att om kärleken också är kärlek för honom, så borde han forma några efter hennes.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0