söndagssorg på en fredagskväll.
allting är verklighet för dem. eller ingenting, det beror på hur man ser det. min bror skakar på huvudet och säger att jag bor i en bubbla. jag tar det som en komplimang. vill inte vara en del av allt det där som ni kallar livet.
jag går vilse i orden igen och dem säger att jag drömmer, som om det är någonting dåligt. själv kan jag inte förstå varför dröm och verklighet måste ligga så långt ifrån varandra.
leva drömmen eller drömma livet, ni kommer aldrig att förstå. jag gör fel i många ögon, rätt enbart i mina egna. jag väljer mig själv.
jag har för mig att han vet vad jag pratar om. hoppas. men jag tappar så lätt tråden. antar att det kan vara en bra sak och han slutar aldrig sjunga.
imorgon tänkte jag skriva en bok men jag fick annat för mig. det får bli på söndag. ja, söndag med musik. för att vackra ord egentligen inte finns, sedan sjöng han en annan låt medan jag fortsatte skriva dikter i huvudet.
Trackback
