m.
jag pratar på, fastän jag har lovat mig själv att låta bli. andas ord efter ord efter ord av tomhet. längtar mig bort, framåt, härifrån. stannar precis där jag är. och du vet hur det är, kan redan alla känslor.
jag är egentligen så mycket bättre än så här, egentligen så mycket mer. men måste ständigt påminna mig själv att livet lever sig själv om jag låter bli. det väntar aldrig.
av någon anledning så försöker jag mindre, ju mer det skaver. som det skaver, medan jag fortsätter slösa.
Kommentarer
Trackback
