malinteresia

i film varierar vädret efter huvudpersonens humör. jag antar att jag sitter i verkligheten, eller att filmen handlar om någon annan. jag fryser inte ens, barfota i hammocken på vår altan.

huttrar ändå.

idag gråter jag och alla transvestitspöken i himlen (jo, för jag sa så) och vi borde egentligen vara i göteborg. i sunderbyn vid en sjukhussäng. eller redan på väg, lång härifrån.

vi skulle inte stanna förrän vi lyckats resa från sorgen. vi skulle aldrig stanna.