malinteresia

jag svarar inte, jag vet, jag vet, jag vet. men mina ord är ingenting just nu. du förtjänar annat, mer. tänkte att vi borde skriva brev, bara för att det kan betyda något mer, annat. men ditt vykort som ligger vid min säng säger mig att det inte riktigt är din grej. sedan så äger jag inte ens din adress längre.. hoppas i alla fall att våren har nått dig där du är och att solen värmer bort den eviga kylan.

jag önskar dig ett lätt vårsinne och sena, ljusa nätter. vårjacka, vattenpölar och barn i galonisar, bar mark och en filt att ligga på i en park någonstans. jag önskar dig att få andas långsamt medan staden runt omkring dig rusar förbi. ja, allt det där, du vet (för det är viktigt att du vet). och jag saknar dig också, elefantligt.

egentligen så vill jag nog bara säga förlåt för uteblivna ord och att jag absolut inte har glömt bort dig. men.. du vet ju.