malinteresia

Jag vet att du vet.
Jag har aldrig varit en sådan där som måste andas i takt
med någon annan.
Aldrig varit en sådan som inte trivs ensam under täcket.
Fyra år.
Nu äger jag hud som inte vill vara
utan. Som har glömt hur man gör. Väntar
på att någon
ska röra. Finnas. Ingen särskild någon,
bara en speciell sådan.

Älskling,
det är en styrka att ha den där någon som
stryker håret ur ens panna
och frågar om ens dag innan den lägger armarna om
ens midja.
Kramar bort det där onda. Jag behöver ditt
för att orka med mitt eget. 
Behöver dig för att orka med mig själv.

(Låt oss fånga fler och klistra dem 

överallt,

rita en karta för att hitta tillbaka).

Viska kärlek och andas
i takt. Igen.