malinteresia

förstå mig
se mig när alla andra tittar ner i marken
prata vackert, bara för att det är vackert
och säg inte saker bara för att säga
skryt inte, gör dig inte till, låtsas inte
le när jag gråter
och torka mina tårar för att ge plats åt nya
oroa dig inte, ljug inte, glöm aldrig
lyssna på musik som äger annat än texter och melodier
gör saker till våra, även om vi inte betalat för dem
och stryk håret ur mitt ansikte när det ramlar ner i ögonen
var dig själv, var helt underbar

och snälla,
snälla fascinera skiten ur mig.

gör mig hel och gör det fort.

jag går sönder.

håll hårt, håll hårt,

låt mig veta att du vill hålla kvar.

tyck om mig,

så som ingen någonsin tyckt om någon annan.

vi är ju annorlunda, eller hur?

viska kärlek i mina öron och stryk håret ur mitt ansikte,

spika fast självklarheten

- i min hand när den vilar tryckt i din,

- i våra blodiga inre som blöder för varandra.

skratta och säg att det gör ingenting,

- när jag inte kan ge dig någonting mer än allting,

- när jag inte kan ge dig någonting mindre heller.

torka mina tårar och krama bort mitt onda,

tänk på mig, dröm om mig,

låt mig vara allt det där som du någonsin

kan komma att behöva.

ge mig dubbla täcken och en filt, och pussa mig

leende i pannan när jag har försovit mig för sjuhundrade

gången och missat bussjäveln som aldrig väntar.

snälla, vänta på mig.

snälla, älska mig.

     ibland får jag för mig att jag är annorlunda. och ibland får jag för mig att du får för dig att jag är annorlunda. i själva verket så tror jag bara att jag använder min klarsynthet mer än andra, i vissa lägen. men man behöver inte prata om saker, bara för att man förstår sig på dem. snälla, lilla du, jag vet.
     ibland för jag för mig att du är som alla andra. och ibland får jag för mig att du får för dig att du är som alla andra. i själva verket så tror jag bara att vi är ganska lika, i vissa lägen. men man behöver inte tycka om samma sorts böcker, bara för att man är av samma sort. snälla, lilla du, du vet ju.
     ibland får jag för mig att du är rädd för mina ord. och ibland får jag för mig att du får för dig att du är rädd för dem. i själva verket så tror jag att det är dina egna ord och inte så mycket mina som du räds, i vissa lägen. men man behöver inte anförtro sig åt andra, bara för att man tycker om dem. snälla, lilla du, det är okej.

     men jag vill bara ha sagt att jag är ju faktiskt allt i genom snäll och klok och underbar och bits nästan aldrig (bara ibland, när jag är full) men i själva verket tror jag du vet allt det här. man behöver inte vara tyst bara för att det är vad man brukar vara. snälla, lilla du, ibland måste man bara våga.

om din person är
lika djup
som dina ögon är,
så tänker jag dränka
mig själv



i dig.