j.
Ja, glömma allting utom de två, när de slår som ett.
Så låt mig, snälla, låt mig.
För det finns ingenting annat,
inte just nu,
inte för oss.
Det är allt jag behöver,
snälla.
du-dumm, du-dumm, våra två som ett.
Kanske hör du det med, jag hoppas så.
Jag vet var du har gömt det - precis där jag har mitt.
Förlåt mig, det blev som det blev, man rår inte för när ens hjärta orkar slå,
Och förlåt mig, men mitt kommer nog alltid hålla samma takt som ditt.
Förlåt.
Gnistan
Det är så mycket som vi missar, så mycket som vi tar förgivet.
Jag tycker inte om att ta förgivet och jag tycker inte om att bli tagen förgivet.
Det händer. Jag tycker inte om att komma tvåa heller.
Vet inte varför, men det är nog den sämsta placeringen.
Som att vara så nära, men ändå alldeless för långt bort.
Tvåa, det tror jag är veckans ord, veckans ämne.
Jag har även hört många vältalade meningar denna vecka, och ändå
är det bara onsdag än så länge.. Idag är jag hemma, fast inte på riktigt.
Och bland alla vältalade meningar hittade jag ett fel, för låten de spelar
när filmen är slut, är aldrig densamma. Varje slut har sin egen låt.
Jag vill inte tänka på vilken låt detta slut kommer ha, men det känns ändå,
av någon anledning relevant. Jag vill inte att det ska kännas så.
Jag får inte bestämma och ja, lilla, kåta pojke, jag känner gnistan - hela tiden.
oförståeligt
Det känns som om jag går miste om någonting.
Men jag har fundera, man måste ju välja.
Dagligen gör vi val, och om man nu väljer det ena,
går man inte automatiskt miste om det andra?
Jag saknar hur som helst någonting,
någonting som för en tid sedan inte var viktigt.
Någonting som jag själv valt bort.
Nu är det viktigare, viktigt.
It hit me that love is a game, like in war, noone can be blamed.
Jag är överkänslig, visste ni det?
Jag har för mycket av varenda känsla som man kan ha.
Igår sa Paulo Roberto till mig (och ja, han stod där på scenen och pratade bara till mig)
"Svensken är inte utbränd, svensken har ont i själen".
Jag sa ingenting tillbaka till Paulo, men jag höll med honom under tystnad.
För visst har han rätt, tror jag i alla fall. Jag är svensk, jag är inte utbränd,
jag har bara jätteont i själen.
Jag skulle vlija kyssas, men inte med dig
och inte med Paulo Roberto heller, för den delen.
Jag brukade kunna.
Fre 16 jun 2006 16:38
Hon tror hon har allt det där som andra saknar, hon tror att hon vet.
Hon ler och skrattar, försöker dölja själens eviga slit och stret,
samtidigt ligger hennes eget misslyckande och gnager i hemlighet.
Alla tror vi att vi har allt det där som andra saknar, att vi har alla svar.
En del försöker söka lycka, men ingen vet riktigt hur och var,
och i slutet av dagen är svek och misslyckande det enda de flesta har.
Du tror du har allt det där som andra saknar, att du redan vet var du ska.
Du leker lycklig medan ditt inre skriker efter det du verkligen vill ha.
Jag kommer nog aldrig bli riktigt nöjd, ingen vill väl ha det relativt bra..?
Och om du inte börjar leva snart, kommer livet bli väldigt kort.
Kom ihåg det när lögnerna tätnar och sanningen sånär glömts bort.
