malinteresia

Det finns så mycket envishet i hur hon bestämt sig för att hon visst inte är trött. Sitter på en stol i det mörka köket utan kläder och med armarna runt knäna. Det är alldeles för sent för henne men det bryr hon sig inte om. Jag känner alla hennes känslor när det står klart att hon visst vill bli upplyft i en varm famn, allting blir nästan för stort för mig när hon lägger sina smala armar runt min hals och vilar kinden mot min axel. Denna lilla fina människa. Vi vandrar fram och tillbaka genom lägenheten några gånger, lite för att hon behöver berätta om sin dag men mest för att jag behöver få vara lite nära. Och det finns så mycket kärlek i hur hon snabbt kryper ner under täcken bredvid sin mamma när jag till slut styrt mina steg till sängen hon från början smugit upp ur. Lägger sig nära, nära och hittar snabbt den där tryggheten som bara ett litet barn får lov att känna. Somnar i princip innan huvudet hunnit nudda kudden. Så mycket i en så liten människa och jag slås nästan omkull av hur liten och ödmjuk hon kan få mig att känna mig, en helt vanlig torsdagkväll i början av december. 

Tänk om vi kunde spara vårt bra och låta det vara allt. Fladdrande näsborrar, lösviktsgodis och varma famnar när det blåser kallt. Tänk om vi kunde vara sådana där som visste bättre än bara rätt och fel, stannade för länge under täcket ibland bara för att hinna kyssa varenda kroppsdel. Sådana som aldrig såg dagarna i svart och vitt, räckte ut tungan åt veta-bättre-världen när den ville få oss att sluta leva fritt. För så många hjärtan som det finns, så många sätt finns det också att älska på. Tolstoj, han vet och älskling, om du bara kunde försöka förstå. Jag vill aldrig bli vad jag redan varit förut, försöker se en början i varje slut. Akut debut att veta hut. Krut. Sluta vara så fucking uptight, känner jag blir lack och snart blir det fight. Men jag har dig och tacka för en massa viktigheter, kan ju typ allt om rymden och kometer. Varför klistrade vi aldrig några tapeter? Vi borde sluta en ny sorts pakt, det är egentligen det enda jag vill ha sagt. Vi tar allt kul och bra och fucking oss och sedan låter vi livet spraka som ett fucking tomtebloss. Det kan egentligen bara bära eller brista, men denna jul står ett okomplicerat oss överst på min önskelista. Utan stämplar eller förbehåll. Att bara få vara mig och dig och börja från noll. Tänk vilken storslagen kärlekshistoria, en gorilla med lejonman och en vampyr med superhjältegloria.