höstjag



så här ser jag ut på hösten, när jeskan får för sig att ta kort! (om någon kände sig nyfiken)

s.

världen gör mig galen.
bara för att jag inte kan rädda den,
omsluta den
eller ens förmå mig att hata den.

elva människor dog idag i finland medan
jag gick i skogen och plockade svamp. 
140 människor i sydafrika fick diagnosen
aids medan jag tog mig ett träningspass
på det lokala gymmet. och sedan åt jag
middag för lika mycket som 20 hårt arbetande
kineser tjänat tillsammans under det gångna
dygnet. samtidigt bygger rika gubbar egna öar
långt bort någonstans för miljardbelopp,
bara för att de ville bo på en palm. 
jorden gråter sig till sömns och faller sönder
samtidigt och en bit i taget. människor dör för
att döda och svälter för att mata.
och jag har en kompis som tar uttrycket
'skratta bort det onda' till helt nya höjder. 

kvällar som äger dagar som denna
finns bara en sak att göra;
jag sätter kastrullen över huvudet och låter
bli att lyssna till annat än mitt eget eko, även 
om jag vet att otillräckligheten alltid hittar in.

vi låter tystnaden tala högt,

jag gråter floder medan du skattar dig genom sorg. en tår för varje skratt,
så som du ger henne ett skratt för varje andetag hon tar. och jag hoppas
innerligt att du aldrig ska behöva sluta skratta. men om den dagen ändå
kommer, så vill jag att du då ska veta att det finns andra runt omkring dig,
som skrattar för just dina andetag.


RSS 2.0