m. a. k. e. s.
allting är ju egentligen bara dumheter. jag säger så mycket, som jag inte alls vill ha sagt. det bor en liten jävel i mig, om ni bara visste. det är så mycket lättare att skriva än att säga.
jag vill ta mig in och hitta någonting att hålla fast vid. bara för att det ska sluta gnaga. saknaden och sorgen och livet. det gnager, anna. fortfarande, igen, alltid.
du blev ju vegan bara för att prova, kan jag få bli stum då, bara för att prova? tatuera in 'ja' och 'nej' i mina händer och låtsas att jag också lever i något fasansfullt, vackert. fylla byråer med lådor med block med meningar med mina ord i. kom hem, vi börjar om igen. och nu vet jag inte ens vad jag skriver.
- anna, jag saknar dig. speciellt kvällar som denna. det är snöstorm, anna. snöar och snöar och snöar, anna. och jag funderar på att skriva en novell om allt det där vita, bara för att jag saknar dig, anna. jag saknar dig. jag saknar mig. jag saknar egentligen många. mycket.
- jag åkte bil för något tag sedan, jag vet inte precis när men jag såg en älg. sedan var jag hemma igen och jag tror inte att någon reser till thailand på ett bra tag nu. så jag saknar.
- sedan så vet jag en som är så mycket bättre än hon tror, som inte har förstått att det är skit dom pratar. struntprat för att vara exakt. som aldrig kommer leva upp till allt det där som hon inte längre tror att hon är. de andra hann för mig och jag saknar. saknar, saknar, saknar.
- och 'pojken som skrattar bort sorg' gråter tydligen inte. det i sig kan jag väl sakna, bara för att det är vad jag gör. han saknar nog han också, men sådan sägs inte. inte högt i alla fall.
jag vill ta mig in och hitta någonting att hålla fast vid. bara för att det ska sluta gnaga. saknaden och sorgen och livet. det gnager, anna. fortfarande, igen, alltid.
- ett land, jag, en bok eller två, rätt i allt fel, sommar, anna, jeskan, orden. gud, vad jag saknar.
the one (that got away)
för att jag behöver någon att sakna.
för att du behöver någon att sakna.
