m.
Jag behöver ingen. Kan inte avgöra om det är positivt eller om jag borde oroa mig. Det är hur som helst ingenting jag strävat efter. Att jag blev en sådan där som kan resa sig upp och gå när helst jag vill. Flytta från en stad till en annan med en bussbiljett, för mitt liv ryms i tre resväskor. Hösten kom. Med den blev jag vad som kallas fri. På riktigt och allt det där.
Räknar ändå ner dagarna tills jag får komma hem. Köpa säng och fastna lite igen. På ingen annans vis än mitt eget. Och jag trivs. Både i min vilsenhet just nu och i det som väntar när 2014 äntligen tar slut. Då ska jag vara vuxen på riktigt och 26 helt plötsligt. Tiden slutar aldrig ticka. Snart är sommaren här och allting känns som äventyr. Barfotasommar, jag längtar redan.
