malinteresia

Jag lekte kurragömma med ärtan idag. Hon kommer alltid vara min lilla favorit. Fast hon är bättre på att leta, sämre på att gömma sig. Alltid supersött ihopkurad under köksbordet. Inte som jag som kan hålla mig gömd i nästan 4 år.

Vi glömde bort så mycket. Slutade räkna fräknar. När ögonfransar faller önskar jag mig lycka. Jag vet, det är en bred och vag och oklar önskan. Sedan tänker jag på dig. På tvillingarna på näsan och dom där händerna som jag kunde gömma hela mitt ansikte i.

Men jag tänker framåt också och ibland känner jag helt och klart och starkt att du är borta. Kan inte avgöra om det är en känsla jag borde hålla fast vid eller undvika. För jag vet att om jag går nu, finns det ingen väg tillbaka.