Live fast, die young.
Vaknar mitt i en dröm medan solen söker sig in genom den glesa persiennen. Tänk om man föds med ett visst, personligt antal hjärtslag. Två tankar slår omkull mig fast jag fortfarande och redan ligger ner;
1. Sök efter människor, platser, händelser - ögonblick, som får hjärtat att hoppa över ett slag då och då.
2. När hjärtat slår snabbt och extra slag försvinner fort, låt det vara för sådant som får dig att leva lite extra. Glöm onödig ilska och släpp den där himla sorgen. Låt det vara värt det. Livet deluxe 2.0, liksom.
(Jag tappar hjärtslag i drömmarna. Brunbränd hud som smakar av salt och frihet. De där underbara, ärliga skratten som aldrig tycks dö ut. En värme som dröjer sig kvar, långt efter solen gått ner. Som oftast när jag drömmer hamnar jag här, och jag förstår att jag måste dit igen).
Tänk om vi alla föds med ett visst, personligt antal hjärtslag, som vi får använda och slösa eller spara hur vi själva vill, men när de är slut så är också tiden slut. Funderar om jag borde slut springa mina jävla intervaller, leva längre osv.
Barfotasommar och den kom igen, som den alltid gör. Jag är redo att slösa år av hjärtslag nu, men bara på sådant som är värt det. Livet deluxe 2.0, liksom och citronfjärilar i skogen när solen värmer igen och lurar fram fräknarna som vintern gömde. En efter en. Bara en sådan sak.
Kommentarer
Trackback
